Din dotter kommer hem gråtande. Mellan tårarna lyckas hon pressa fram att hon har blivit utsatt för ett våldtäktsförsök. Hon är helt förkrosssad. Ni ringer polisen för att göra en anmälan, och får till svar:
“Tyvärr så kan vi inte skicka en patrull idag, men vi har en stämningsansökan här ifrån Antipiratbyrån. Det verkar som om din dotter har laddat ner lite musik. Den kommer med posten i morgon bitti”
Sverige i ett nötskal. Det finns inte poliser nog att ta hand om — för att inte tala om att lösa — alla våldtäkter, inbrott, misshandelsfall, och så vidare som anmäls. Polisen gnäller över att dom inte har resurser nog. Men uppenbarligen så finns det pengar nog för att anställa 15 nya poliser för att jaga fildelande svenskar.
– Det finns exempel där vi har fått lägga ner utredningar eftersom vi inte har kunnat säkra bevisningen tillräckligt snabbt, säger Henrik Rasmusson, en av två specialåklagare som i dag leder utredningarna.
Underbar prioritering. Jag har nämnt i tidigare inlägg att det finns två sorters brott. Brott med offer och brott utan offer. Vi kan vidare dela upp brott med offer i två kategorier; brott mot vanliga skattebetalande svenssons och brott mot musik- och mediaindustrin. Det är ganska uppenbart hur prioriteringen går till. Det är också ganska uppenbart hur prioriteringen borde gå till.
Polisen har resurser att skicka 50 man att storma en internetleverantör och i processen försätta minst 8 företag i ekonomisk kris. Det finns tydligen även resurser nog att slå upp en temporär polisstation med provtagning (som för övrigt kostar mellan 500 och 1000 kronor per test) och åtskildiga poliser som bland annat ägnade sig åt att bryta ner och fängsla mammor som försökte hjälpa sina barn, och att försöka gripa musiker som spelade på festivalen.
Men om du skulle råka bli misshandlad, våldtagen, hotad med kniv, eller om du skulle hamna mitt i en skottlossning så får du vänta en timma på att polisen ska dyka upp.
Är det inte dags att säga ifrån snart?
Tags: fail, polisen, prioritering, rättssystemet